Skillnaden mellan BOOTP och DHCP
Innehåll
BOOTP- och DHCP-protokollen används för att få värdens IP-adress tillsammans med bootstrap-informationen. Arbetet med båda protokollen är olika på något sätt. DHCP-protokollet är den utökade versionen av BOOTP-protokollet.
Den största skillnaden mellan BOOTP och DHCP är att BOOTP stöder statisk konfiguration av IP-adresserna medan DHCP stöder dynamisk konfiguration. Det betyder att DHCP automatiskt tilldelar och hämtar IP-adresserna från datorn som är ansluten till internet och också har några ytterligare funktioner.
- Jämförelsediagram
- Definition
- Viktiga skillnader
- Slutsats
Jämförelsediagram
| Grund för jämförelse | BOOTP | DHCP |
|---|---|---|
| Auto | Inte möjligt stöder endast manuell konfiguration. | Den hämtar och tilldelar IP-adresser automatiskt. |
| Tillfällig IP-adressering | Ej tillhandahållen | Tillhandahålls under en begränsad tid. |
| Kompatibilitet | Inte kompatibel med DHCP-klienter. | Interoperabelt med BOOTP-klienterna. |
| Mobila maskiner | IP-konfiguration och åtkomst till information är inte möjlig. | Stöder mobilitet för maskiner. |
| Felhändelser | Mannlig konfiguration är benägna att fel. | Autokonfiguration är immun mot fel. |
| Användande | Tillhandahåller informationen till den disklösa datorn eller arbetsstationen. | Det kräver skivor för att lagra och vidarebefordra informationen. |
Definition av BOOTP
Bootstrap Process- Det är en metod för att få åtkomst till informationen från en internetansluten dator som (IP-adress, subnätmask, routeradress, IP-adress för namnservern) lagrad i en konfigurationsfil som dessa bitar för information måste vara kända för datorn ansluten till ett TCP / IP-internet.
Bootstrap Protocol (BOOTP) är ett klientserverprotokoll utformat för att erhålla ovan givna information (d.v.s. IP-adress, subnätmask, routeradress, IP-adress för namnservern) från en disklös dator eller en dator startad för första gången. Operativsystemet och nätverksprogramvaran lagras i läsminnet (ROM) om datorn eller arbetsstationen är disklös.
RARP är föregångaren till BOOTP och tjänar samma syfte, men begränsningen av RARP är att den bara ger informationen om IP inte den extra informationen om detta.
Som beskrivits ovan är BOOTP ett protokoll som möjliggör statisk konfiguration. Anledningen bakom den statiska BOOTP-karaktären är att behovet av att dynamiskt upptäcka routrar eller byta router elimineras när bara en router är ansluten till resten av internet. Men om det finns flera routrar är anslutna till internet. En värd försöker få standardvägen vid uppstarten kan leda till anslutningsförlust om en enda router kraschar. Och kraschen kan inte upptäckas.
BOOTP-servern använder en tabell som har en kartläggning av den fysiska adressen till IP-adressen när en klient frågar sin IP-adress. BOOTP stöder inte mobila maskiner; det fungerar bra bara när bindningen mellan fysiska och IP-adresser är statisk och fast i tabellen. Den använder begränsad sändningsadress (255.255.255.255).
Definition av DHCP
Dynamiskt värdkonfigurationsprotokoll (DHCP) tilldelar IP-adresserna dynamiskt över nätverket. DHCP är mer mångsidig än BOOTP, och den är bakåtkompatibel vilket innebär att den kan samverka med BOOTP-klienter.
Dynamisk tilldelning av IP-adresser är fördelaktigt av flera tre skäl-
- IP-adresser tilldelas på begäran.
- Undvik manuell IP-konfiguration.
- Stöd mobilitet för enheter.
IP-tilldelning på begäran betyder att det finns en brist på riktiga IP-adresser då IP-adresser samlas centralt. Om man vill använda internet tilldelas IP-adressen tillfälligt, när arbetet är gjort dras IP-adressen tillbaka och ges till någon annan användare (maskin).
DHCP hjälper ofördelad allokering (hyresavtal) av IP-adresser. Med andra ord tilldelas IP: erna under en begränsad tid och när hyresavtalet löper ut dras IP: erna in. DHCP är nödvändigt för de trådlösa nätverk där dessa datorer kan fästas och lossas snabbt.
DHCP använder tre tidtagare:
- Lease Renewal Timer- Klientmaskin använder detta för att ange DHCP-begäran för att be servern om mer tid eftersom denna timer löper ut.
- Lease Rebinding Timer- När denna timer går ut mottas inga svar av klienten och det antas att servern är nere. Sedan med hjälp av IP-sändningstjänst skickas DHCP-begäran till alla servrar.
- Lease Expiry Timer- När denna timer går ut börjar systemet krascha på grund av att det inte finns någon giltig IP-adress för en värd via nätverket.
- BOOTP är ett statiskt protokoll, och det stöder manuell konfiguration. Å andra sidan är DHCP ett dynamiskt protokoll, och det stöder manuell, dynamisk och autokonfiguration av IP-adresser.
- IP-adressering på begäran tillhandahålls i DHCP medan BOOTP inte stöder impermanent allokering (leasing) av IP-adresser.
- DHCP kan hantera mobila maskiner. Däremot kan BOOTP inte konfigurera eller komma åt information från mobila maskiner; och det fungerar bara bra med stationära anslutningar.
- BOOTP är benägen att fel på grund av att manuell konfiguration används i DHCP förekommer sällan fel.
Slutsats
BOOTP och DHCP är de protokoll som en värd använder för att komma åt eller konfigurera IP-parametrar från servern. DHCP är förlängningen av BOOTP. I BOOTP sker dessa operationer vid värdens starttid. DHCP är populärt hos internetleverantörer eftersom det tillåter en värd att få en tillfällig IP-adress medan detta inte är fallet i BOOTP. DHCP ger mer detaljerad information och är mer effektiv än BOOTP.
